Sofia i Hallonlandet

Jag krymper mer och mer för varje dag. Ingen tycks lyssna på lilla mig vilket kanske inte är så konstigt. men jag brukade tro på mig själv. Tycka att jag kunde en massa. Men när folk, framförallt personen man älskar mest i hela denna världen, tycks tvivla på dig ständigt så tappar man självförtroendet och snart försvinner det helt. 

även om jag inte mår bra finns det ingen som kan hjälpa mig ändå. jag tappade tron och frågan är om den inte är bortom räddning. ... Peace/Sofia

hur ska jag kunna skriva en argumenterande uppsats om en bok som inte ens väcker några frågor hos mig? ingen inspiration eller tankar alls. jag tycker inte om att analysera sönder böcker. deessutom verkar det finnas rätt och fel i tyckande enligt denna lärare. suck. hade önskat jag kände ngn som jag kunde öva min spanska med.

Peace/Sofia

Jag vet att jag borde glädjas över att man uppmärksammar och kämpar för bröstcancer lite extra en månad per år. men samtidigt är jag fortfarande arg. orättvisan över att just denna cancerform ska vara så mycket mer uppmärksammad än alla andra förstår jag inte. Jag vill att alla familjer ska kunna känna att just den cancerform som drabbat deras familj eller vänner oxå motkämpas. Vilket säkert är fallet...eller? för man vet ju inte. ingen som gör reklam för hur många familjer som mister någon i livmoderhalscancer t.ex. Det händer, framförallt händer det eftersom den där förbannade elaka saken återvänder. Man kanske klarar första fighten, men den andra kan vara 1000 ggr värre. arbeta för alla typer av cancer, ge alla en lika chans. Jag hoppas det dröjer nu innan någon i min närhet försvinner igen. jag sörjer fortfarande.......och denna gång vill jag hinna komma tillbaka. 

Farfar, Mamma och Erica - ni finns för evigt hos mig. Er kamp gjorde mig stolt. För er skull fortsätter jag att leva. 

Peace/Sofia

Fick tillbaka inlämningen från förra fredagen...och den var ju inte så bra som jag trott...mummel. plus att jag upptäckte det idag. 4 timmar innan den skulle vara inlämnad igen. bra där. kunde dessutom inte öppna den först så skrev till min kära lärarinna att jag får lämna in den när den är klar. helt enkelt. 

har rivit mitt hår i frustration som vanligt och kan tänka på 10 andra saker jag hellre gör än detta. Kan det vara tvånget som påverkar? har ju motivation att slösa tid framför tv:n å datorn liksom. Hoppas innerligt att jag kan klara detta. suck. 

kör lite musikterapi med slutna ögon och visualiserar i huvudet hur jag slänger lexikon, böcker och pennor i väggen. gärna så att allt bara går i kras. försökte bli av med frustrationen genom att träna, men de löste ju fan inte mkt. fuck fuck fuck....(ngt jag skulle behöva göra...mummel).

Peace/Sofia